Mouse Guard är ett trevligt litet spel och i samband med att vi spelade det (fr.o.m. våren 2010) så skapade jag ett par platser som utgångspunkt för de små mössens äventyr, men det vore ju tråkigt om andra inte kunde dra nytta av dessa. Beskrivningarna är därför av nöden något skissartade men det lär inte hindra någon.
Spelet innehåller väldigt lite information om avstånd och mått så vi har anammat begreppet ”musmeter” och om det inte klart framgår nedan så menas alla mått i relation till en mus – en musmeter är med andra ord en människometer omskalad till mössens förhållanden.
Jag har i nedanstående använt både de engelska namnen och de svenska namn som Han och Etepete har utarbetat, med tillägget att jag föredrar Poppes förslag att Lockhaven skall översättas med Låstuna.
Samhället har varit befolkat ganska länge och har hunnit växa till flera hundra möss, men är samtidigt ganska litet, främst för att man är ganska egna och ”frihetsälskande” som det brukar heta. Det är många som misstänker att många av mössen i Midnights uppror kommer ifrån Blackrock, och indicierna är omfattande och skulle nog kunna bevisas om man verkligen vill.
Inne i en större område med bok och ask ligger en stort klippblock, runt 5-6 meter i diamter, i någon svart stenart som en relik ifrån någon istid eller så. Någon gång i forntiden har frostsprängningen gjort att klippan har klyvts i c:a en tredjedel respektive två tredjedelar. Tvärs över klyftan har sedan mössen byggt en pallisad i vadera änden, vadera pallisaden är fyra möss höga, dvs. runt 6-7 meter, och ett tjugotal musmetrar långa med en port mitt på. Innanför porten finns en liten vaktstuga där vakterna kan värma sig och skydda sig emot elementen om det behövs. Musvakten är inte alltför välsedd, trots det nära avståndet till Lockhaven, så vakterna måste lämna ifrån sina vapen i vaktstugan. Stugorna är bemannade så länge det är ljust, sedan stänger man portarna. Det finns ett rep som går dolt i marken till huvudporten så att man kan slå larm i en varningsklocka och om man skulle anlända efter att porten har stängts så finns en liknande anordning utanför porten. Däremot måste man ringa en särskild signal för att det skall komma någon att öppna, det är dels en försiktighetsåtgärd emot främmande möss, men framförallt för att mer intelligenta rovdjur inte skall lyckas locka ut mössen.
Själva staden är byggd i en hålighet under den stora stenen och även här har man byggt en träpallisad som täcker den stora öppningen, man har dock flera stora luckor för att släppa in ljus, men det är ofta kyligt och kallt i deras boning. I den halvcirkelformade håligheten har de sedan byggt sina hus, många i två våningar, i fina rader ut ifrån väggen så att ett halvcirkelformat torg bildas innanför den stora porten (som också är bevakad dygnet runt).
Mitt på torget står ”Stenhuset”, ett pampigt hus uppförd i sten och två våningar, som fungerar som rådshus etc. I ett rum i dess inre sitter fyra byråkratmöss för stadens böcker vid sina skrivpulpeter. På övervåningen samt i ett par av de andra husen förvarar man det största arkivet om mushistoria utanför Låstuna. På många hus hänger det oljelyktor över dörrarna på och Stenhuset sitter det även på varje hörn, men det är vanligt att man har med sig en liten personlig lanterna för ljus när det yttre ljuset inte räcker.
Rotvältre är en ganska liten by som i stort sett består av en enda släkt eller familj av silkeshandlare.
Byn är helt inhyst under ett vindfälle vid en större å i ett vidsträckt lövskogsområde. I sidan på en grov rot har man hackat upp en port, som är bred nog att släppa in en liten handdragen kärra, och det finns flera skottgluggar för bågskyttar både i Portroten och i roten bredvid till byns försvar. Följer man sedan korridoren genom roten kommer man till en yta om 20 meter i diameter som fungerar som byns torg och samlingspunkt. I mitten av torget brinner alltid en stor brasa och bredvid denna finns den stora murade stenugnen som fungerar som kök. Ett sinnrikt system av nedgrävda rör och pumpar gör det möjligt att pumpa upp vatten ifrån ån sommartid (vintertid fryser rören). Röken ifrån elden försvinner upp genom taket och genom en borrad skorssten ut igenom sidan på trädet.
Frukost och middag intages gemensamt, medan lunchen ofta är rester efter frukosten eller lunchpaket som man har gjort på morgonen, sittandes längs ett långbord som ofta står uppställt i en halvcirkel runt elden. Klanäldsten är en kvinnlig mus som heter Beatrice och som har behållit sitt sinnes klarhet trots sin höga ålder, hennes kroppsliga lekamen är det inte lika gott ställt med. Hon har en mycket ung mus som assistent som springer ärenden för henne och som hjälper henne med enkla saker som att klä sig eller att gå (hon har en käpp men hon behöver likväl assistentens stöd). Utöver hennes barn så är den enda överlevande på hennes ”sida” av släkten en broder, helt vit av ålder, som har gått i barndom – han kan äta själv om man delar upp maten i lagom bitar, men det är så gott som det enda han kan göra på egen hand och det är ofta han slumrar till vid middagsbordet.
Tillbaka till Gamemaster’s Refuge