Den smygande döden

Ett äventyr till Call of Cthulhu

Inledning

Det här äventyret är baserat på en verklig händelse i Afrika. Rollpersonerna har rest till en liten by i Montana för att vila upp sig efter den senaste tidens fasor. Mitt förslag är att man spelar lite innan de ger sig av till staden så spelarna får stifta bekantskap med den by som snart skall dö ut. Förhoppningsvis så blir de mer rädda då de inte finner någon av sina vänner. Byn ligger vid en underbart vacker sjö i botten av en dal, men föga anar de den fasa som lurar på botten av sjön…

Äventyret börjar

Det som är inom citationstecken kan vid lämpligt tillfälle läsas upp för spelarna.

”Ni har just varit i staden för att köpa några saker man inte kunde få i byns affär och nu är ni på väg tillbaka till erat hotell i Daletown. De sista milen går inte så fort, så ni får gott om tid att njuta av naturen runt omkring er. Det är fantastiskt vad det lugnar ner era stackars nerver. Ni lägger snart märke till att det nog har regnat medan ni varit borta för naturen ser ut att vara alldeles nytvättad. Efter ett tag kan ni tydligt se byn nere i dalen genom grenverket, men så märker ni plötsligt att allt inte är som det ska! Först så lägger ni märke till att alla fåglar är tysta, vilket nog är första gången sedan ni kom hit. Därefter ser ni att den vackra sjön har förlorat större delen av sitt vatten och har dessutom blivit alldeles brun och motbjudande. När ni kommer ner till byn så besannas era värsta farhågor, ty på hela eran färd till hotellet ser ni inte en människa. Inte heller i hotellets reception finns det någon. Inte ens portieren…”

När de gått in och gått runt en stund så bör de kommit upp till övervåningen.

”När ni skall till att svänga runt och gå uppför nästa trappa ser ni till er förskräckelse att det ligger någon längst upp på trappavsatsen, ty det sticker ut två stycken ben.”

Det är en av hotellets manliga gäster och han ligger framstupa, ungefär som om han sprang upp för trappan men snubblade på det översta trappsteget. Han har antagit en lätt blå nyans i ansiktet, som en läkekunnig lätt kan förklara som kvävning. Det finns fortfarande gott om koldioxid i luften så efter att ha varit inomhus ett tag så bör de känna sig ganska tunga i huvudet. Om de envisas med att inte gå ut så bör de förlora ca 1D3 Hit Points/10 minuter. Inne i de flesta av husen känner de en lätt kadaverlukt.

Efter tre dagar har sörjan sjunkit undan så mycket att det går att ta sig ut till templet. Om de går in i templet så finner de inget, utan senare på natten försöker de tre Byakheerna kalla på He Who is Not to be Named. Om, och när, rollpersonerna ger sig ut till templet så får de vada genom den en meter djupa sörjan, och när de kommer närmare så märker de att den gulbruna sörjan inte har fastnat på tempelväggen.

”Ni vaknar av att det lyser in genom fönstret och eftersom det tydligen redan är dag så går ni för att titta ut. Ni inser ganska snart att ni tog fel, för det är fortfarande natt. Ljuset kommer från den konstiga byggnad som finns ute i sjön.”

När de tagit sig ut till templet och gått upp till altarsalen, så får de bevittna en underlig ritual.

”Ni svänger runt hörnet i trappan och rakt framför er ser ni ett stenaltare och på vilket det ligger en genomskinlig kristallkula, som är nästan en halvmeter i diameter. Ut ur kulan strömmar det vitgula ljus som flyter ut genom hålet i taket och därifrån fortplantar sig över hela dalen. På vardera sidan av det bisarrt utsmyckade altaret står två varelser som ger er ilningar längs ryggraden då ni ser dem. De har stora papegojliknande käftar och på ryggen sitter fjälliga fladdermusvingar, som sakta svänger fram och tillbaka i en disharmonisk takt med det rytmiska trummandet ni omedvetet har hört. Varelsernas insektsliknande känselspröt som sitter överst på det avlånga, cylindriska huvudet, följer även dem trummornas takt. Från deras pälsklädda men tärda kroppar skjuter två tunna, armliknande extremiteter i vars ändar de har fruktansvärt horribla ödleklor som ser ut att kunna klösa genom järn. Sina kroppar stöder de upp på smala och pälsklädda ben, som precis som armarna slutar i deformerade ödleklor. Varelserna rör sig i en ogudaktig rytm runt altaret med dess kula av något utomjordiskt material, som ingen mänsklig varelse någonsin kommer att förstå, eller vilja förstå varifrån det kommer eller vad det är. Under deras bisarrt pulserande dans så sjunger de med kraxiga röster på ett språk som ingen har uttalat sedan tiden före alltings skapelse.”

Detta är de bägge Byakheerna som finns i templet och de håller på med att försöka kalla på He Who is Not to be Named. Efter fyra minuter efter det att rollpersonerna har dykt upp har de slutfört sin besvärjelse och vänder sig mot rollpersonerna för att göra slut på deras stackars liv. Efter ytterligare fem minuter anländer Hastur the Unspeakable och då (eller innan) kommer de antagligen ha uppnått Temporary Insanity på grund av att de har förlorat mer än 20% av nuvarande SAN. Därefter kommer de att bli ett lätt byte för tjänarna till He Who is Not to be Named.

De enda sätten att avbryta ritualen och besvärjelsen är att antingen snabbt avbryta Byakheernas sång och därefter döda dem, dock kommer Byakheerna att göra sitt bästa för att slutföra sin ritual. Det andra sättet är att krossa kulan, antingen genom att knuffa ner den från altaret eller också genom att tillfoga den 25 eller mer i skada med maximalt två slag, för därefter kommer Hastur the Unspeakables tjänare att ingripa. När kulan krossas så exploderar den och då kommer rollpersonerna att förlora medvetandet och de kommer att vakna vid stranden av en blå sjö och på andra sidan sjön ligger en liten by.

Om de lyckas bryta ritualen så får de plus 2D10 SAN, förutsatt att de förstår vad de gjort. I annat fall får de bara 1D4 SAN.

Lake of Blue

Innan sjön exploderade så var den, eller Lake of Blue som den egentligen heter, en vacker och djup bergsjö. Men efter katastrofen så blev sjön alldeles gulbrun och ungefär 85% av dess vatten gick förlorat. Sjön exploderade därför att dess vatten var övermättat med koldioxid efter århundraden av föruttnelse av växtdelar, som har fallit ner och från den vulkaniska spricka som mynnar ut i den norra delen av sjön. Vad som behövdes för att sjön skulle avge gasen, var att något rörde om i vattnet.

På botten av sjön ligger ett tempel tillägnat He Who is Not to be Named (Hastur the Unspeakable) och i det här templet lever två stycken Byakheer, som på den här dagen begav sig ut i vattnet. Detta gjorde att Lake of Blue exploderade som en gejser. Vid utbrottet frigjordes all koldioxid och emedan byn ligger i en dal så kvävde den tunga gasen allt levande som inte omkom i flodvågen efter utbrottet.

När rollpersonerna ger sig av ner till sjön, villket de bör göra eftersom det verkar som om den är roten till det onda, så ser de översta toppen av templet sticka upp ur den gulbruna sörjan som numera fyller sjön.

Geografi

Sjön ligger i en dal i norra Montana. Dalen har ganska sluttande sidor som är helt täckta med lövskog. Innan tragedin var dalen mycket vacker och ett populärt turistmål.

Daletown

Daletown byggdes i slutet av 1890-talet och den har nu, mellan 150 och 200 invånare. Det är ca två och en halv timmes bilfärd mellan Daletown och den närmaste grannstaden. När sjön exploderade så flydde de flesta upp i skogen, undan vattnet, men dödades istället av gasen eller Byakheerna. Om rollpersonerna ger sig upp i skogen, kommer de att finna fler lik, men de flesta togs av Byakheerna.

Rollpersonerna bor på Daletowns enda hotell, Daletown Hotel. Hotellet har plats för maximalt 35 gäster i sina sexton rum och på hotellet arbetar omkring 14 av byns invånare. Hotellet har en hög standard och rummen kostar $6 per natt och person. Mat och en hyrbil ingår.

Varken telefoner eller bilar fungerar efter olyckan och efter någon timme så slutar även rollpersonernas bil att gå, på grund av koldioxid i luftfiltret.

Templet

Templet är helgat åt He Who is Not to be Named och det vaktas av tre Byakheer. Det är uppbyggt av sten, men stenarna är passade i varandra så perfekt att det verkar komma från yttre rymden, vilket mycket riktigt stämmer. Dessutom så har inte sörjan fastnat på stenarna.

BYAKHEER

Byakhee 1
STR 14
CON 11
SIZ 21
INT 13
POW 9
DEX 15
Hit points 16
Move 5/20 flygande

VAPEN		ATTK%		DAMAGE
Klor		40%		1D6+1D6
Bett		45%		1D6+1D6 plus Blood drain


Byakhee 2
STR 17
CON 12
SIZ 19
INT 12
POW 14
DEX 11
Hit points 16
Move 5/20 flygande

VAPEN		ATTK%		DAMAGE
Klor		45%		1D6+1D6
Bett 		35%		1D6+1D6 plus Blood drain

Kartor

Karta över dalen

Karta över hotellet

Karta över templet


Tillbaka till Gamemaster's Refuge

12 april 2006